Det är på Gotland det händer

I Visby delas kunskap. Mellan politiker, näringsliv, offentlig sektor och NGO:s. Alla närvarande ökar nog sin kompetens rejält under denna vecka. Om man kunde mäta hur "BNK" (bruttonationalkunskap) hos den vuxna delen av befolkningen ökar varje vecka, så skulle nog politikerveckan på Gotland vinna utan konkurrens.

Journalisters/skribenters/författares bidrag till denna kunskapshöjning är mycket stor. De förmedlar kunskap både genom paneldebatter, tv-sända intervjuer, bloggar och artiklar i traditionell media. Utan journalister, författare och andra skribenter i Almedalen skulle kunskapsförmedlingen stanna av.

Men vissa journalister och skribenter hotas. Andra förtalas. Några mutas. Av de som vill störa demokratin, som vill begränsa allmänhetens möjlighet att delta i det politiska samtalet och som vill hindra kunskapsdelning. Detta diskuteras varje år i Almedalen: Hur hanterar vi hoten mot journalister? Hur hindrar vi de som försöker betala journalister för att de ska låta bli att skriva? Och hur stoppar vi de som förtalar skribenter på Twitter, LinkedIn och andra forum där kunskap delas? Ännu har ingen lyckats.

I det samhälle vi själva har skapat måste alla journalister/skribenter/författare bli skickligare på att hantera känslig information om sig själva. Var vi befinner oss, vilken bil vi kör, var vännerna bor, vilken skola barnen går i samt vilka vårdgivare vi besöker. För om någon vill hota en journalist så börjar dom alltid med att kartlägga journalistens privatliv och Akilleshälar. Samma kartläggning gör den som vill muta en journalist. Via följande kanaler:

• Journalistens privata mobil. Genom att ladda ner spionprogram via någon av apparna kan obehöriga kopiera kontaktlistan, bankkontonummer, se allt som skrivs på Facebook och lyssna av samtal med barnen, vårdcentralen och vännerna.

• Journalistens jobbmobil. Samma risk med spionprogram som i privata mobiler. Men här kommer den obehörige åt alla kollegornas kontaktuppgifter, telefonnummer till de som journalisten har intervjuat, utkast till artiklar mm. Samt kan lyssna av samtal med journalistens källor.

• Journalistens dator. Om den kopplas upp mot wifi så har hackers alla möjligheter att ta del av allt journalisten gör. Vilka sidor hen surfar på, vilka tågbiljetter hen bokar och till vilka kontantkort hen fyller på surfsaldot.

I Almedalen testade jag några lösenordsskyddade wifi för två år sedan. Och upptäckte dataintrång i flera företags och myndigheters nätverk. Redan 2017. Då kan man utgå ifrån att alla mediahusens IT-system hade hackats långt tidigare.

Fortsättning följer. Om hur journalister, författare, bloggare och andra kan förebygga dessa risker. Så gott det går. För helt anonym kan ingen av oss vara när vi har valt att delta i samhällsdebatten. Då skulle vi ju inte kunna sprida kunskap längre.

(Bilden nedan illustrerar hur Iphones användes för dataintrång. Problemet är, enligt uppgift från flera informationssäkerhetsexperter, ännu större i Samsungs mobiler.)