Titta in snart igen
När inlägg har publicerats hittar du dem här.
Om politiker menar allvar med att dom tar avstånd från människohandel och prostitution, då behöver dom vidta åtgärder direkt. Konkreta, snabba verkningsfulla åtgärder i samhället. Inte långdragna utredningar, inte nya lagar eller genom att bara prata om vad som sker i andra länder.
Varje dag och natt utsätts svenska kvinnor och flickor för sexuella övergrepp av olika slag, i Sverige, i sina egna hem. Fotografering av brottsoffren och därefter försäljning av dessa foton, foton som gärningsmännen använder för att begå övergrepp mot flickorna och kvinnorna, är troligen den vanligaste metoden numera.
För ett antal år sedan utsattes många flickor för övergrepp via webbkameror. Gärningsmännen pressade dem att utföra sexuella handlingar som filmades. Numera är det flickornas mobilkameror som används. Gärningsmännen behöver inte ens prata med flickorna, eller skicka sms till dem. De gör intrång i mobilen, använder kameran och kan filma allt inom synhåll från flickornas mobiler. Det gärningsmännen gör är våldtäkt, sexuellt ofredande, olaga förföljelse och spridning av integritetskränkande bilder. Bland annat.
Många kvinnor säger att dom inte vet hur dom ska skydda sina eller flickornas mobiler från intrång. Och dom gör inget för att lära sig heller. Många pappor verkar inte bry sig om att gärningsmännen är ända inne i flickrummen. Dom fokuserar på gärningsmän som syns ute på stan, inte på de som gömmer sig bakom en mobilkamera.
Vad har våra döttrar gjort för ont eftersom dom straffas med att ingen vuxen skyddar dem?
Jag hittade en notis i en lokaltidning som sju politiker hade undertecknat. Dom beskrev vad regeringen gör för att stoppa människohandel och prostitution. Men politikerna skrev ingenting om vad regionstyrelsen gör – dom som är ansvariga för vården, dit brottsoffren kommer efter våldtäkter och misshandel. Inte heller någonting om vad kommunstyrelserna gör – dom som är ansvariga för socialförvaltningen, som ofta har kännedom om kvinnor och flickor som utsatts för våld eller sexualbrott, men vars anställda sällan lyssnar på, eller tror på, kvinnorna och flickorna.
Jag fick tillfälle att prata med en dotter till en av politikerna. Hon berättade att den förälder som undertecknat notisen aldrig hade pratat med henne om risken att bli utsatt för våldtäkt eller andra våldsbrott. Föräldern hade inte heller informerat henne om hur våldsmän gör dataintrång för att komma åt hennes och andra flickors mobilkameror. Eller vilka varningssignaler hon skulle vara uppmärksam på.
Jag kontaktade den politikern. Två gånger. Men hen fick väldigt bråttom att avsluta samtalen när jag ställde min inledande fråga. Det väcker misstankar om att vissa av namnen i tidningsnotisen är ditsatta utan att politikerna varken har kunskap om hur man stoppar det hänsynslösa utnyttjandet av flickor och kvinnor eller vilja att göra något. De övriga politiker som undertecknade samma notis har nu en hel del att leva upp till.
Nya lagar förebygger inte sexualbrott. Och det är cyniskt mot flickorna och kvinnorna att bara vidta åtgärder som används efter att våldtäkten redan har skett. Då är deras liv redan förstörda.
